a-Konjugation
sonāre
sonō sonuī sonitum
Georges, Ausführliches lateinisch-deutsches Handwörterbuch:
sono, sonuī, sonitum, āre (sonus)
I)intransitiv
1)tönen (ertönen), schallen (erschallen), klingen, rauschen, brausen (erbrausen), krachen, dröhnen, schwirren, klirren, knistern, zischen
a)überhaupt
quoia vox sonat procul?Plaut.
vox, quae aere icto sonatChalcid. Tim.
sonuerunt tympanaCaes.
classica sonantVerg.
ubique lyraeque tibiaeque et cantus sonantOv.
quā numerosa fides quāque aera rotunda Cybebes mitratisque sonant Lydia plectra chorisProp.
longe sonans AufidusHor.
sonant (es toben) clamore viri, stridoro rudentes, ventorum incursu gravis unda, tonitribus aetherOv.
sonuit contento nervus ab arcuOv.
fraxinus (Lanze) in umero sonuitOv.
tela (Pfeile im Köcher) sonant umerisOv.
fons sonat a dextraOv.
et solido graviter sonat ungula cornuVerg.
cum subito rauci sonuerunt cardine postesProp.
saepe a latere ruentis aedificii fragor sonuitSen.
nunc mare nunc silvae Thrëicio aquilone sonantHor.
sonabant incendio silvae, krachtenCurt.
hirundo umida circum stagna sonat, schwirrt um usw.Verg.
pennae sonuere per aurasOv.
in omne latus diffusa sonabat flammaOv.
ambusti sonant nerviOv.
motae sonuere colubraeOv.
spumae sonantesOv.
leve nescio quid femineumque sonet, sanft nur, ich weiß nicht wie, und weiblich klinge der TonOv.
sonare inani voce, leere Worte sagen, ein leeres Wortgeklingel machenCic.
sonare citharāPhaedr.
nunc magno ore sonandum (est), jetzt ertöne das schallende Lied (Loblied)Verg.
mit adverbialem Akkusativ neutrum
cum corrigia disrupta sonat aridum, knacktVarro fr.
tale sonat populus, so erbraust das V.Ov.
amnis rauca sonans, dumpf brausendVerg.
rauca saxa sonabant, gaben einen dumpfen Ton von sichVerg.
magna sonareHor.
quamvis chordae diversa sonabant, verschieden klangenOv.
mit Adjektiv beim Partizip
saxosus sonans Hypanissiehe LadewigVerg. georg. 4, 369
b)insbesondere
α)von einzelnen Buchstaben oder Wörtern: klingen
litterae sonantes, Vokale (Gegensatz insonantes et semisonantes, stumme Buchstaben und Halbvokale)Apul. de mund. 20
aurifex melius per i sonat quam per uVel. Long. 75, 12 K.
nam et ipsum ›cui‹ per ›quoi‹, quo pinguius sonaret, scribebantVel. Long. 77, 11 K.
β)von zusammenhängenden Worten, von der Rede: klingen
bene, melius, optime sonareCic.
ut extrema ex altera parte graviter, ex altera autem acute sonentCic.
prägnant
sonantia verba, in die Ohren fallend, voll WohlklangPlin. ep. 1, 16, 2
2)widerhallen, einen Widerhall geben
ripae sonantVerg. georg. 3, 555
mit adverbialem Akkusativ neutrum
ter valles cavae sonuere maestumSen. Oedip. 582
II)transitiv: tönen
a)dem Klang nach
α)den und den Ton hören lassen
von Personen
itinerarium, zum Abmarsch blasenAmm.
inconditis vocibus inchoatum quiddam et confusum, unvollständige und verwirrte Töne hören lassenCic.
raucum. quiddam, kreischenOv.
poëtae pingue quiddam atque peregrinum sonantes (deren Sprache einen schwülstigen und ausländischen Klang hat)Cic.
vox (Aussprache), in quā nihil sonare aut olere peregrinum, einen fremdartigen Klang oder Anstrich habeCic.
sonabit cornua quod vincatque tubas (wird mit seiner Stimme H.u.T. übertönen)Hor.
nec vox hominem sonat, die St. klingt nicht menschlichVerg.
β)durch die Stimme oder den Ton verraten, anzeigen
furem sonuere iuvenciProp. 4, 9, 13
quem morem vocamen sonatSolin. 30, 7
b)der Bedeutung nach: bedeuten
re unum, einerlei Bedeutung haben (Gegensatz verbo discrepare)Cic.
quid sonet haec voxCic.
quomodo condocentes nihil aliud sonat quam simul docentesAugustin.
c)dem Inhalt nach
α)überhaupt: erschallen, ertönen, hören lassen
euhoë Bacche!Ov.
ut ego semper in ore meo nomen tuum sonemHieron.
nec mortale (sterbliche, menschliche Worte) sonansVerg.
sonant te voce minores, lallen deinen NamenSil.
licet alcyones Ceyca suum fluctu leviter plangente sonent, beklagenSen. poët.
mit folgendem direkten Ausruf
ipsa sonant arbusta ›deus ille Menalca‹Verg.
sive mendaci lyrā voles sonari ›tu pudica etc.‹Hor.
mit indirekter Rede im AcISil. 4, 61
β)besingen, im Lied preisen
bellaOv.
aureo plectro mala dura belliHor.
te carmina nostra sonabuntOv.
lyra te sonabitOv.
magno nobis ore sonandus erisOv.
γ)ruhmredig erwähnen, rühmen
atavos et atavorum antiqua nominaVerg. Aen. 12, 529
☞
a)Regelmäßige Formen sonaveruntItala psalm. 45, 4, sonaritIuvenc. 4, 570, sonaverintTert. ad Scap. 3, sonaturumHor. sat. 1, 4, 44
b)Formen nach der dritten Konjugation sonereAcc. tr. 225 und 470Lucr. 3, 156 und 871, sonitEnn. fr. scen. 181Acc. tr. 570, sonuntEnn. ann. 389 fr. scen. 106Pacuv. tr. 214
Charlton T. Lewis, An Elementary Latin Dictionary:
sonō, uī, itus (Participle future sonātūrusHor.), āre sonus, to make a noise, sound, resound
in occultis templi tympana sonueruntCaes.
nunc mare, nunc siluae Aquilone sonantHor.
omnia passim mulierum puerorumque . . . ploratibusLiv.
displosa sonat vesicaHor.
mugitibus sonant ripae, echoVerg.
To speak, sound, utter, express
subagreste quiddam, speakCic.
Ille sonat raucumOv.
nec vox hominem sonat, i.e. bespeak a human beingVerg.
furem sonuere invenci, betrayedProp.
To cry out, call, celebrate, sing, cause to resound
Sonante mixtum tibiis carmen lyrāHor.
te carmina nostra sonabunt, praiseOv.
Tale sonat populus, cries outOv.
atavos sonans, i.e. vauntingVerg.
To mean, express, signify
unum sonare, i.e. agree in meaningCic.
quā deterius nec Ille sonatIuv.
non intellegere, quid sonet haec vox voluptatis, meansCic.
Text based on data provided by Perseus Digital Library, with funding from The National Endowment for the Humanities. Original version available for viewing and download at http://www.perseus.tufts.edu